Fem År!
Det är klart att det är speciellt, att det känns otroligt. Fem år är ingen tid i ett större sammanhang, i jämförelse med mitt liv är det knappt 10% av min livstid, men ändå… fem år?
Vart tog åren vägen och vad har jag gjort under den här tiden? För några i mina närmast närhet har jag levt ‘i en låtsasvärld’ där inget är verkligt? Och jag kan förstå att det kan se ut så, utifrån alltså. Men utan att leva det här livet skulle jag inte vara där jag är i dag, ha ett nytt jobb som vikarierande IT ansvarig på Biblioteken i Sigtuna, ha ett stort och härligt nätverk med båda nära och kära vänner men också vänner som jag kanske inte har så mycket kontakt med. Men som ändå finns där och som det är otroligt att träffa när man får den möjligheten.
Bloggat fem år idag!
Men alltså, låtsasvärld? Hallå? För mig har den här ‘låtsasvärlden’ i alla punkter vad som krävs för verkligheten. Och det kan ni alla skriva under på som finns tillsammans med mig i den, Och om folk visste att det inte har varit en lekstuga för mig, sen den dagen för fem år dem när jag startade min första blogg har det varit en intensivkurs i relationsbyggande, nätverkande, webbprogrammerande, varumärkesbyggande och kommunikationsteknik. För att inte tala om psykologi och sociologi, krisberedskap och en massa kärlek!
Ja ska man se det på något jämförbart sätt så har jag tagit examina, en PhD i kommunikation och nya medier nu! Det enda som skiljer mig från Universitetsstuderande är att jag har tillägnat mig kunskapen själv, och kan inte få ett flashigt diplom som bevisar för omvärlden att det är på RIKTIGT och inte i någon låtsasvärld som jag har uppnått det här.
Och ska jag vara ärlig så är jag otroligt stolt över mig själv och vad jag har uppnått. Bara det att ingå i ett redaktionellt team som skriver artiklar för en internationell blogg (http://socialmediaclub.org) säger något och där når jag långt fler läsare än jag skulle nå med en blogg här i Sverige.
Så, att summera fem år som bloggare, fem och halvt år i Sociala medier och på måndag fem år på Twitter är inte möjligt. MEN alla ni som funnits där under den första delen av den här resan, för den är inte slut… till er alla:
Tack för allt ert stöd och vänskap, för all glädje och även sorg, för oväntade och kommande möten, jag är er för alltid tacksam! Kram <3
